|
Vi fick en hälsning ifrån Jan de Laval och de tio kycklingarna som flyttade till honom. De mår bra och det har blivit fler kycklingar av äggen han fick med. Här en bild på en kyckling och lilla grannflickan Signe Axelsson. Tack Jan!
Foto: Jan de Laval
Några av hönsen juni -09
Silkeshönan och hennes tre små, som blivit stora nu
En ny liten skara maskinkläckta dunbollar. Tack snälla Birgit för hjälpen!
Ett par röda silkeshöns
Jag har mer eller mindre alltid haft höns. Tycker liksom att det hör till när man bor på landet och har möjligheten. Och det är på många sätt fridfullt att ha dom gående runt på gården. Att kunna gå ut i hönshuset och hämta in färska och fina ägg till frukost, bak eller matlagning, det tycker jag är kvalité i livet. Alla matrester kommer till nytta, hönsen älskar att få så´nt och sprätta i.
Under åren har jag haft och provat på flera olika raser av höns, och till sist hittade jag helt rätt för mej.
Min önskan har varit att de ska vara lugna och snälla till sitt sätt. Samtidigt vill jag att de ska kunna hålla oss och våra närmaste med ägg, och gärna också stå för sin egen reproduktion och göra egna kycklingar.
Det är ganska höga mål, men sedan mer än tio år tillbaka har denna ras lyckats med allt detta, och jag byter inte ut dom mot allt smör i småland.
Australorpington är den mest kompletta hönsras jag kan tänka mej, de är fantastiska!
En annan ras som jag har lite svårt att slita mej ifrån är japanska silkeshöns.
De är på nå´t sätt särskilt mysiga och personliga, och tuppen månar så väldigt om sina hönor. De lever, trots så många fler och större höns att dela hönshuset med, sitt eget liv inom sin lilla familj. De är ju också väldigt sansade och trevliga och lätta att ha. Ett stekt ägg ifrån en silkeshöna brukar passa precis på en smörgås utan att hänga utanför kanten.
...i pannrummet, under värmelampa fick de bo till en början.
|
Lilla silkeshönan är så duktig...
... den här gången blev det sex stycken kycklingar!
"Pannrumskycklingarna" har flyttat ut!
Kycklingar i pannrummet igen!!!
Färdig-ruvat!
Foto:Emma Norén
Här är två små resultat
...utav tre.
Under sensommaren -08 renoverade vi hönshuset, och det fick ljusare färger inuti.
...tyvärr har det hänt att objudna gäster från skogen varit här och dödat höns några gånger. Det är inte roligt.
Förra gången "den röde" varit här, blev vi så rädda att förlora våra härliga höns, så vi lämnade iväg ägg för kläckning. Ett par kartonger ägg lämnade vi, och ett par kartonger dunbollar fick vi hämta.
Det var kul!
...här är de stora nog att flyttat ut i hönshuset. Nellie månade om dom och tyckte det var så roligt.
Ända tills för ett par år se´n har vi bara haft svarta Australorpington. Men då, när vi skulle ha tag på ny tupp, var det omöjligt att hitta nå´n svart, så vi var helt enkelt tvungna att köpa en blå. Det har sedan resulterat i att hälften av kycklingarna blivit blå och hälften svarta.
I år ska vi ha både svart och blå tupp, och det ska bli spännande att se vilken färg de kycklingar får som har två blå föräldrar. Har en känsla av att de kommer bli ännu ljusare...
...som den här kanske!?
|
